Tro, Hopp & Kärlek kan utlösa stress!

"Livet är stressigt och då behöver man stanna upp"
Ja den frasen har man läst och tänkt många gånger. Men frågan är hur gör man det. Ja det är klart att man kan gå en meditationskurs, eller bara ta någon dags ledighet eller mer, men hur ofta hjälper det. Jag har själv gett mig iväg på många kurser, och lett många själv, och säger inte att det är fel tvärtom, det berikar en på många sätt, men det är inte alltid så lätt att hitta lösningen på livets problem. Ett av människans största problem och farligaste idag är stressen. Och det som många erbjuder idag, är att gå kurser i stresshantering, och det är bra, men jag reagerar på när man börjar prata om att stresshantering och meditation kan öka ens effektivitet, i hemmet och på jobbet. Även jag gick för många år sedan en kurs i personlig effektivitet. Ja jag vet inte om det jag säger är verifierat, men jag tror mig veta att många av dessa kvinnor, som går på de här kurserna, tillhör de som redan är väldigt effektiva, och vill bli ännu mera effektiva, och tror att om de blir lite effektivare, så ska livet bli lite enklare och mindre stressigt-----BULLSHIT!!!

 Många kvinnor skulle bli väldigt mycket effektivare, definitivt få bättre livskvalitet av att sluta upp med att vara så förbaskat effektiva och duktiga och högpresterande. Det är sorgligt att ha upptäckt att vi duktiga kvinnor gräver vår egen grav. Fler och fler får hjärtsvikt, stroke och många andra stressrelaterade sjukdomar och många går en alldeles för tidig död till mötes. Läste nyligen en artikel i senaste numret av tidningen Hälsa om en kvinna som drabbats av en sjukdom, som jag aldrig hört talas om, "ME"en neurologisk sjukdom som ger influensaliknande kraftlöshet....att stress är en av ingredienserna, om inte huvudorsaken till att denna hemska sjukdom utlöstes, är det inget tvivel om (åtminstone från min sida). Jag känner mig redo för en lång föreläsning så för er som inte orkar läsa vidare....ta det lugnt ni behöver inte göra det nu, läs det här en annan dag eller strunta i det, det är okej, du är bra ändå, precis som du är. Du behöver inte göra allt och hinna allt!!

Själv är jag född med, eller har förvärvat, ett bra ordningssinne, jag är samvetsgrann, noga, ambitiös, effektiv, envis m.m.... ja, jag tror redan att flera av er känner igen er i de här egenskaperna, och ni liksom jag har kanske sett på de här egenskaperna med viss stolthet och positivism, kanske just för att det är dessa egenskaper som har gjort att ni fått uppmärksamhet och beröm..eller hur? Och hur många har inte haft dåligt samvete för att ni inte gör eller hinner allt ni skulle vilja och önska?
  Fram till i dag har jag stressat...mer eller mindre och tänkte att nu eftersom insikten har kommit tillbaka och jag känner en stark klarhet, och för att jag inte ska tappa den, så bör jag och vill jag skriva ner den här och nu...
  Min skilsmässa var en otrolig stressfaktor, min nya förälskelse likaså, byten av jobb, arbetslöshet och många flyttar, att inte ha hittat sin livsuppgift...Ack. ack.. ack...., ja det finns så otroligt mycket som kan stressa oss och göra oss sjuka och även jag drabbades av olika former av stressrelaterade sådana krämpor.
  Idag är jag på bättringsvägen från mina fysiska krämpor, och de senaste dygnens vinterkräksjuka. Men  oj vad bra att jag blev sjuk, fick ont m.m och möjlighet att fundera och ta tag i det hela, att ha tagit det så här lugnt som jag har gjort de sista tre dygnen har verkligen gjort mig gott. Tänk att jag behövde rensa ut lite extra och inte orka någonting över huvud taget och jag har faktiskt inte gjort ett skvatt, vad bra att jag fick den här vinterkräksjukan, senaste tidens stress, hade givetvis satt ner mitt immunförsvar.

För  drygt sex år sedan några månader innan jag träffade min nuvarande man, var jag inne i en depression som kulminerade och vände av att jag läste några ord om "hoppet". Alla har väl sett symbolen för tro, hopp och kärlek (kors, ankare, hjärta). Och att det är de symbolerna som är viktigast i livet. Ja det kan kanske inte förnekas, att har vi en tro på något så gör det livet lite enklare, och har vi kärlek likaså, och hoppet om att hitta en tro och en kärlek, en trygghet och en mening med livet gör allting så mycket bättre och lättare... . Det var djupt rotat i mig. Men gör vi livet till en kamp för att uppnå allt, för att det ska bli perfekt så snabbt som möjligt då lyckas vi inte uppnå något, istället blir vi stressade och riskerar att förlora allt.
   De få orden skrivna på en liten papperslapp uppsatta med nålar på en vägg hjälpte mig den gången ur min kris och min depression ; hoppet hade lämnat honom, och "det var en frihet att inte behöva hoppas längre". Jag har ofta tänkt på hur det hjälpte mig den gången och har naturligtvis "hoppats" på att den insikten och räddningen, jag fick den gången, skulle hjälpa mig igen. Allting har ju två sidor även hoppet. Det är skönt att kunna leva på hoppet, det sägs ju också att hoppet är det sista som lämnar människan, så på något vis är vi itutade att vi måste hoppas, dessutom anses det varken "fint" eller bra att ge upp, ingen vill visa sig svag och sårbar, så man kämpar på, så in i Norden, in i det sista och är så jäkla duktig, men det var när jag gav upp och förlorade hoppet som jag fick min insikt; min frihet från negativa krav, bojor, och rädslor, att ge upp blev oerhört positivt!. Och idag ...idag kom samma känsla över mig igen och jag upptäckte att jag kände mig lycklig.   Rädslan, för att lämna ut mitt privata och min anonymitet har mildrats.  För om jag kan hjälpa någon genom att beskriva och klä mina rädslor och insikter i ord,  gör det mig mer tillfredställd och lycklig. Då har jag hittat en mening.....

Downshifting

En rastlös själ söker sin tillflykt i naturen, där man kan vara nära livet och dess storhet, där man finner ro att i enkelheten söka sig själv och känna sammanhangen med allt som existerar.

Vi var tvungna att testa, jag sade upp mig från min fasta tjänst på Österlen, sålde och bytte bort saker;   .... Downshifting heter det visst på engelska, på svenska finns det inget ord för det än vad jag vet, men det kommer kanske. Att rensa i röran enligt Feng Shui, att göra sig av med ting man är fäst vid, att flytta ut på ett torp mitt i vintern, utan fast inkomst är nog ganska korkat eller oklokt, dumdristigt, vansinnigt eller helt enkelt väldigt ovanligt, milt uttryckt. Lägg därtill att det inte finns indraget vatten, ingen toalett eller dusch.....det kan väl bara två tokstollar som jag och min sambo lockas av. I morse var det tolv minusgrader (ute) och när jag gick ut till brunnen för att hämta två hinkar vatten hör jag en glad stämma från utedasset, där sitter min sambo och hojtar med dörren öppen - tänk att det kan vara så skönt att sitta här mitt i vintern :) 

Renoveringen av torpet går sakta framåt... renovering och renovering; vi målar och tapetserar, sätter upp pärlspont, bygger nytt vaskskåp i köket, en ny liten vägg har vi förstås byggt, men annars handlar det mest om försköning och att ta tillvara på enkelheten.

Vi är väldigt rädda för att modernisera, att det som vi har upplevt som skönt och befriande ska gå förlorat, att hämta sitt eget vatten i brunnen, som du pumpar upp med handkraft och bär in, innebär att du alltid kan få vatten i huset även om strömmen går, du inser samtidigt att du kan klara dig på väldigt få liter vatten per dag. Att på vintern fälla sina egna träd, för att få ved att elda med i vedspis och kakelugnar är också en härlig känsla, då man vet hur mycket arbete som ligger bakom. 

Den här fantastiska känslan som jag knappt kan finna ord för, hur allting existerar, ej ensamt men tillsammans för något eller någon. Känslan av sammanhang föder vördnad och tacksamhet. 

Jag känner tacksamhet för att vi har möjlighet att odla våra egna grönsaker,

 att vi har egna träd som ger oss ved, 

att vi ser årstidens växlingar utanför våra fönster,

att fåglarna börjar trivas med att ha oss här,

att idag fått ställa ut mina mandalamålningar tillsammans med en grupp fantastiska konstnärer i trakten,

att ha fått omtänksamma "grannar"( fem km fågelvägen) som kommer med flyttgröt och ställer upp när man behöver hjälp tack Ing-Marie och Göran!!! ( som tycker vi är modiga )

Jag känner tacksamhet för att få bo i ett äkta gammalt timmerhus med dörrar från sjuttonhundratalet och fönster från mitten av artonhundra, de kommer att överleva mig, till skillnad från dagens hus byggt av moderna material och dåligt virke från stressade träd.

Jag känner tacksamhet över att få dela min verklighet med en man som jag älskar och som är lika tokig som jag, som jag kan vara absolut den jag är med, jag kan vara själv i  gemenskapen med en annan människa och det är en stor gåva.

Jag känner tacksamhet över att mina barn och barnbarn och min sambos barn är de de är, så olika alla.

Jag känner tacksamhet över alla människor som jag möt på min väg, de flesta underbara på många sätt, de som har varit och är lite mindre underbara, ja vad ska man säga, ni har också fastnat och de flesta (säkert alla, förstås) har lärt mig väldigt mycket. Tack!

Perioder av skapande

Liksom trädgården har sin tid så har måleriet sin och skrivandet sin. Och precis som årstiderna som växlar, växlar jag mellan de kreativa sysslorna i mitt liv, det passar mig bäst. Det är den konstnärliga människans dilemma...i alla fall mitt. Just nu är jag inne i skrivandets fas. Jag vet inte om det beror på en veckas fasta som var en ny och spännande utmaning eller snarare erfarenhet som jag kommer att skriva mer om senare. Det kan också bero på att jag knappt har skrivit något på ett helt år och har ett stort behov av att sammanfatta smått som stort som hänt i livet. Att kunna se tillbaka och fundera på vad var det som egentligen hände, är ju intressant många gånger.
 Men det kan också innebära att man missar mycket om man inte skriver ner det man upplever just nu i stunden när det sker, för bra på att glömma är jag..Huuurra!
  Ja för det mesta tycker jag det är en tillgång att vara lite glömsk. Klart irriterande ibland om man är född Jungfru men, men, som sagt det har ju också sina fördelar. Mitt mål och min strävan är att vara mer närvarande i nuet. Att "uppgradera" medvetandet och öppna sinnena. Livet blir så mycket rikare och enklare då. Och om man glömmer lätt...så hjälper det till.
  Jag börjar se ett mönster i min kreativitet, på vintern målar jag som mest och bäst, våren lockar mig att vara medskapare i naturen, trädgården pockar på med sin uppmärksamhet och jag vill försköna och skapa miljöer som är vackra för ögat. Sommaren fortsätter lite i vårens anda men upptäckarlusten finns också med på ett hörn, och alla möten som berikar livet, men som också ibland kan kännas lite stressande (men mest i tanken).. att hinna träffa alla nära och kära under sommarens ljusa timmar. Hösten börjar med skörd av bär och svamp och längtan efter lugnet, att gå inåt och tända en brasa. Och redan nu börjar jag fundera på kommande års ljusa dagar, då nya projekt ska ros iland. Skrivandet tar vid och texter och dikter pockar på. Ja så går det ena året följt av det andra. Jag uppskattar våra årstider mycket. Och mina egna kreativa faser börjar kännas lika naturliga som årstiderna. Att jag inte kan enbart snöa in på ett spår och endast ägna all min uppmärksamhet på en syssla har jag för länge sen förstått och accepterat. Karriär har inte varit viktigt för mig den här gången, i det här livet...däremot att pröva på, minnas, analysera, sammanfatta och få ihop en förståelse för helheten och dess polariteter. Jag är oerhört tacksam över att jag fick möjligheten, att den här gången födas i Sverige och genom årstidernas växlingar lättare förstå mig på, både mig själv och livet. TACK!

Österlen och Småland

  Ja hur gick det då med livet? .....Vägen gick söderut, tillbaka till Österlen igen. Tillbaka till det kända ...lanskapet och människorna...Väl där när allt är välkänt runt om kring, infinner sig en skön känsla av trygghet och stabilitet. Huset vi hyrde låg med baksidan mot naturen en bäck porlade nedanför och i träden skuttade ekorrarna omkring. Ibland när man tittade ut fick man syn på ett och annat rådjur som passerade. Fåglarna kunde sitta på en gren utanför och titta rakt in på en. Innanför sprakade brasan och snön föll vit en kort period. Sen kom de små gnagarna in genom alla små öppningar både stora och små, möss och sorkar. Vet ni att sorkar är vegetarianer, ja det gör att dom är inte så lätta att fånga, dom tycks hitta den föda de behöver, eller så är de så intelligenta, att de undviker allt som heter råttfällor, även om den är gillrad med de godaste man kan komma på. Det blev flera sömnlösa nätter och tiden innan de lämnade huset kändes lång.
  Mitt i allt detta nya, men gamla livet, dök det upp, TORPET i skogen. Efter tre månader i Skåne blev det ett nytt husköp i Småland igen. En vinterdag i Januari åkte vi dit tittade för första gången på det invändigt, tittade på varandra med förväntansfulla ögon och så skrev vi på det färdigskrivna kontraktet som mäklaren, haft med sig.
  Ja så var vi då med torp igen, den här gången med el, egen mark med äng och skog. Och en sjö så nära att man kan gå dit. En båt följde med i köpet och en hel del annat också ...som vi inte behövde.
  Visionen om det enkla livet nära naturen är nog omöjlig att få bort ifrån våra sinnen, den pockar på som en ständigt återkommande dröm. Lyckan av att hämta sitt vatten ute i brunnen, att kunna med handkraft få upp sitt eget vatten ur jorden, att gå omkring i skogen och se ut vilka träd som ska fällas till vintern för kommande vinters värme. Att kunna gå omkring i naturens skafferi och plocka blåbär, lingon, hallon och hjortron alldeles gratis. På vägen hem finna de gulaste kantarellerna att torka eller steka i smör. Att få möjlighet att odla egen frukt, och peta frön i jorden från de godaste sorterna av sallad och squash, och andra goda grönsaker som aldrig finns att köpa i affären. Där dessutom alla vitaminer och mineraler finns kvar eftersom marken aldrig varit konstgödslad eller besprutad.
  Är  vi torpromantiker???
Ja på ett sätt är vi nog det, men samtidigt väl medvetna om det hårda livet som man levde här förr. Och även medvetna om vad som krävs av oss själva, för att få njuta av det "enkla livet". Men för oss är det livsglädje att få hämta vatten, odla hugga ved och vara nära naturen, vi kan inte vara utan den närheten.     Den får oss att stanna upp i nuet och vara närvarande i det som sker, och den får oss att känna och förstå sambanden med allt som lever och att glädjas av det som sker i det lilla.
  Till torpet åker vi numera så ofta vi kan och visionen om det enkla livet fortsätter......

Det finns ett liv innanför livet!

Det finns ett liv innanför livet, ja just så är det. Jag ligger vaken och tankarna kommer till mig. Jag tänker redan tillbaka på livet här i Småland där jag bott i nästan exakt fyra år, fastän jag inte flyttat härifrån än.
Om några dagar går första flyttlasset tillbaka till Österlen. Jag har hela tiden sett det som en tillbaka flytt. Men inser att det är en flytt framåt.
  För många år sedan, närmare bestämt för så där en sex år sedan, då jag precis hade separerat och satt ensam i min nya bostad ute på landet, och funderade över mitt liv och på vad jag ville göra med resten, blev det en hel del skrivet. Jag skrev bland annat ned en rad, med endast tre ord, över vad jag önskade med mitt liv, satte igång skrivaren och laminerade den lilla lappen, som följt med mig sedan dess...på den stod det med kursiv stil måla, skriv, lev.   
Det märkliga är att under den här tiden i Småland har jag hela tiden tänkt och funderat på vad jag ska göra med mitt liv. Jag har trott att jag har befunnit mig i en "mitt i livet kris" och ständigt sökt efter livets mening.
Vad är min identitet? vad vill jag göra? vad ska jag jobba med? Hur vill jag ha mitt liv? gång på gång har jag försökt att formulera mina känslor och försökt hitta ord på dem, och med förnuftets hjälp få fram en framkomlig väg, ett yrke, ett facit på livet och framtiden. Jag har smidit en hel stab av affärsplaner och haft mängder av bra ideér, tittat och letat efter mängder av hus, där dessa affärsideér skulle kunna förverkligas och vad har det lett till, vad har hänt? Ingenting, skulle jag spontant kunna säga. Absolut ingenting. Men så är det inte. ....Så i morse vaknade jag klockan fyra, nu var det snart dax att flytta igen. Vi har flyttat omkring mycket, varit rastlösa och sökt efter det där "huset"som skulle vara svaret på gåtan. Vad var det då som hände, jo under tiden som vi flyttade omkring till nya hus och platser levde jag precis efter mina önskningar, men jag såg det inte. Jag önskade måla, skriva, leva och det är precis det jag har gjort. Målat hus, väggar, fönster, möbler, tavlor, mandala-målningar, skrivit mängder av dikter m.m levt ...ja på alla sätt och vis, jag har ägt min tid, vandrat i skogen, plockat bär och svamp, umgåtts med barnen då och då, lagat mat, hämtat ved, skapat trädgårdar, studerat djur och natur, vilat, mediterat och tänkt. Livets mening måste helt enkelt vara enkel - att leva här och nu. Livet är ju det som händer under tiden som vi planerar det. Jag ser fram emot fortsättningen och försöker att fortsätta på den redan inslagna vägen. Att dag för dag, år efter annat inrikta mig på att göra det jag tycker om att göra....nämligen måla,skriva och leva. Det finns ett liv innanför livet som gör att vi styr båten i hamn även om vi inte alltid är medvetna om att vi gör det vi ska göra. Det här skrev jag för exakt ett år sedan, nu väljer jag att publicera det och fortsättning följer.......