Downshifting

En rastlös själ söker sin tillflykt i naturen, där man kan vara nära livet och dess storhet, där man finner ro att i enkelheten söka sig själv och känna sammanhangen med allt som existerar.

Vi var tvungna att testa, jag sade upp mig från min fasta tjänst på Österlen, sålde och bytte bort saker;   .... Downshifting heter det visst på engelska, på svenska finns det inget ord för det än vad jag vet, men det kommer kanske. Att rensa i röran enligt Feng Shui, att göra sig av med ting man är fäst vid, att flytta ut på ett torp mitt i vintern, utan fast inkomst är nog ganska korkat eller oklokt, dumdristigt, vansinnigt eller helt enkelt väldigt ovanligt, milt uttryckt. Lägg därtill att det inte finns indraget vatten, ingen toalett eller dusch.....det kan väl bara två tokstollar som jag och min sambo lockas av. I morse var det tolv minusgrader (ute) och när jag gick ut till brunnen för att hämta två hinkar vatten hör jag en glad stämma från utedasset, där sitter min sambo och hojtar med dörren öppen - tänk att det kan vara så skönt att sitta här mitt i vintern :) 

Renoveringen av torpet går sakta framåt... renovering och renovering; vi målar och tapetserar, sätter upp pärlspont, bygger nytt vaskskåp i köket, en ny liten vägg har vi förstås byggt, men annars handlar det mest om försköning och att ta tillvara på enkelheten.

Vi är väldigt rädda för att modernisera, att det som vi har upplevt som skönt och befriande ska gå förlorat, att hämta sitt eget vatten i brunnen, som du pumpar upp med handkraft och bär in, innebär att du alltid kan få vatten i huset även om strömmen går, du inser samtidigt att du kan klara dig på väldigt få liter vatten per dag. Att på vintern fälla sina egna träd, för att få ved att elda med i vedspis och kakelugnar är också en härlig känsla, då man vet hur mycket arbete som ligger bakom. 

Den här fantastiska känslan som jag knappt kan finna ord för, hur allting existerar, ej ensamt men tillsammans för något eller någon. Känslan av sammanhang föder vördnad och tacksamhet. 

Jag känner tacksamhet för att vi har möjlighet att odla våra egna grönsaker,

 att vi har egna träd som ger oss ved, 

att vi ser årstidens växlingar utanför våra fönster,

att fåglarna börjar trivas med att ha oss här,

att idag fått ställa ut mina mandalamålningar tillsammans med en grupp fantastiska konstnärer i trakten,

att ha fått omtänksamma "grannar"( fem km fågelvägen) som kommer med flyttgröt och ställer upp när man behöver hjälp tack Ing-Marie och Göran!!! ( som tycker vi är modiga )

Jag känner tacksamhet för att få bo i ett äkta gammalt timmerhus med dörrar från sjuttonhundratalet och fönster från mitten av artonhundra, de kommer att överleva mig, till skillnad från dagens hus byggt av moderna material och dåligt virke från stressade träd.

Jag känner tacksamhet över att få dela min verklighet med en man som jag älskar och som är lika tokig som jag, som jag kan vara absolut den jag är med, jag kan vara själv i  gemenskapen med en annan människa och det är en stor gåva.

Jag känner tacksamhet över att mina barn och barnbarn och min sambos barn är de de är, så olika alla.

Jag känner tacksamhet över alla människor som jag möt på min väg, de flesta underbara på många sätt, de som har varit och är lite mindre underbara, ja vad ska man säga, ni har också fastnat och de flesta (säkert alla, förstås) har lärt mig väldigt mycket. Tack!