Tacksamhet är något av det viktigaste en människa kan lära sig.
För visst är det lätt att hamna i "fällan" att tycka synd om sig själv, kanske till och med tycka livet är orättvist - för det är det. Kanske vi även tycker att världen ser så dyster ut och framtiden så oviss att vi fastnar i en form av negativa tankespiraler och med dem skyller allt möjligt på någon annan.
Livet är orättvist!
Livet är ibland tungt!
Livet består av lidande!
Men allt detta som känns och verkar så negativt kan hjälpa oss att hitta fram till empatin, glädjen, förlåtelsen, tacksamheten och kärleken.
Att varje dag hitta något som gör dig tacksam och tacka för det som ett avslut för dagen, hjälper dig att växa, att bli mer empatisk, tacksam och kärleksfull. Och när du lyckas bli mer av allt detta så sprids din kärleksfulla tanke eller handling vidare. Det gynnar både dig själv och andra. Världen kan faktiskt bli ljusare och kärleksfullare om vi alla lär oss tacksamhet.
I förmiddags tänkte jag efter att ha bott i Hässle några veckor, att det skulle vara så roligt om någon bara kom förbi, så där spontant och ringde på. Efter 30 minuter så gick min önskan i uppfyllelse💝. Idag blev min man av med sin mobil, vi letade överallt, till slut fann han den under en trädgårdsbänk ute i snön, där han suttit tidigare på dagen 💝. Idag fick jag ett sms från en kär vän som erbjöd mig sin hjälp 💝. Det finns så mycket att vara tacksam över, barn, vänner, veden i spisen, mitt gröna goda te, vattnet i kranen 💝....
Jag vill härmed avsluta 2018 med en tacksamhetens tanke till året som varit.
Det har varit ett riktigt tufft år med stor sorg, svåra beslut och fysiska påfrestningar MEN jag känner att det här året kommer att föra så mycket gott med sig, det har det redan gjort. För om man vågar visa svaghet, om man vågar visa sina rädslor för sig själv, eller någon annan, om man vågar vara sitt sanna jag får man ta del av universums oändliga möjligheter.
Så med tacksamhet sänder jag en tanke till er alla som jag mött under året, tack för allt jag fått uppleva.
🙏 Med tacksamhet välkomnar jag 2019. 🙏
fredag 28 december 2018
tisdag 25 december 2018
Om livets små förtretligheter.
Ibland känns livet orättvist, tufft och rent ut sagt för jävligt, för oss alla.
Häromdagen tänkte jag, inte en sak till, då skiter jag i alltihop.
Inte alls så att jag inte ville leva, men det kan ju bara bli för mycket av allt, speciellt om det sker så där tätt inpå, den ena saken efter den andra. Så där så man tänker nu tar jag tåget och hoppar av på okänd plats.
När man är så trött att man inte orkar att saker och ting strular hela tiden.
När kroppen till slut säger ifrån. Nu måste du ta det lugnt. Nu måste du vila. Och du inte ser slutet på allt jobb. Många har varit där på utmattningens rand, och en del passerat den med råge. Jag har försökt att hålla avstånd till den där "farliga platsen" då hjärnan inte orkar, då det blir kortslutning i systemet.
I början av vår flytt kändes det ganska lätt, men efter många turer med allt som ska flyttas börjar tröttheten sätta sina spår i kroppen, och flytten är inte över än, då även en butikslokal ska tömmas och ett stort hus ska städas och ett nytt hus ska göras beboligt. Då pajar både vattenpumpen i den djupborrade brunnen och efter det även mina knän, först höger sen vänster lagom till jul. Min man har sagt att jag måste vila, men vem ska då göra mitt jobb, har jag tänkt och kämpat på som en maskin. I mitt medvetande har jag länge tänkt att jag måste göra någon förändring i mitt liv, därav flytten. Propparna går i strid ström i nya huset efter att bygglampor och radiatorer sätts på, samtidigt som maten måste lagas. Vi springer i skytteltrafik mellan hus och ladans elskåp. Och även på torpet som vi hyr ut är det problem, propparna går sent på kvällen, vi får göra utryckning dit av flera anledningar, eftersom vi har lyckats få dit människor med behov att sms:a om allt, flera gånger om dagen, aldrig varit med om något liknande och precis till jul också. När vi försöker få igång rörspisen (som nyligen blivit kontrollerad och godkänd) i vårt nyrenoverade sovrum ryker det in , hela rummet blir rökfyllt, inte en gång men tre, så jag kan inte sova där, med mina känsliga luftrör. Ja det har hänt så mycket, men jag ska inte trötta ut er med allt. Men att propparna går i huset kanske beror på att huset är i behov av kärlek och omtanke, jag vet att det är så. Att knäna pajar så att jag måste ta det lugnt och vila kan ju också ses positivt, bättre att få ont i knäna än att "propparna" till hjärnan går sönder, tänker jag nu. När det känns riktigt skit, när man känner att nu skiter jag i alltihop, kan vara den stunden något förvandlas inom en och då kan mirakler ske. Och mitt i allt eländet fanns hjälpen där. I form av människor i vår närhet som hjälpte oss, grannar, vänner och barn, som sprang ut i mörkret med ficklampor och bytte proppar, som hjälpte oss att få upp slangarna ur brunnen, som åkte iväg och hjälpte oss att serva våra hyresgäster. Som byggde och fixade i ladan, som målade tvättstugan, som byggde förvaringshyllor till handdukarna, som hämtade isoleringsmaterial till huset, som hjälpte oss att flytta tunga möbler, som högg och pyntade julgranen, som städade och lagade julmat. Jag hade aldrig förväntat mig att få så mycket hjälp och jag är så oerhört tacksam. Och hoppas att jag lärt mig något av det som hänt. Att försöka att inte stressa, att lära mig skjuta upp saker till morgondagen, att vila mer, att lyssna mer på min kropp och underhålla den, vara mer rädd om mig. Att inte oroa mig i onödan. Att ha tillit till att allt kommer att gå väl. En underbart skön julafton blev det i år, i alla fall. Tack alla.
Häromdagen tänkte jag, inte en sak till, då skiter jag i alltihop.
Inte alls så att jag inte ville leva, men det kan ju bara bli för mycket av allt, speciellt om det sker så där tätt inpå, den ena saken efter den andra. Så där så man tänker nu tar jag tåget och hoppar av på okänd plats.
När man är så trött att man inte orkar att saker och ting strular hela tiden.
När kroppen till slut säger ifrån. Nu måste du ta det lugnt. Nu måste du vila. Och du inte ser slutet på allt jobb. Många har varit där på utmattningens rand, och en del passerat den med råge. Jag har försökt att hålla avstånd till den där "farliga platsen" då hjärnan inte orkar, då det blir kortslutning i systemet.
I början av vår flytt kändes det ganska lätt, men efter många turer med allt som ska flyttas börjar tröttheten sätta sina spår i kroppen, och flytten är inte över än, då även en butikslokal ska tömmas och ett stort hus ska städas och ett nytt hus ska göras beboligt. Då pajar både vattenpumpen i den djupborrade brunnen och efter det även mina knän, först höger sen vänster lagom till jul. Min man har sagt att jag måste vila, men vem ska då göra mitt jobb, har jag tänkt och kämpat på som en maskin. I mitt medvetande har jag länge tänkt att jag måste göra någon förändring i mitt liv, därav flytten. Propparna går i strid ström i nya huset efter att bygglampor och radiatorer sätts på, samtidigt som maten måste lagas. Vi springer i skytteltrafik mellan hus och ladans elskåp. Och även på torpet som vi hyr ut är det problem, propparna går sent på kvällen, vi får göra utryckning dit av flera anledningar, eftersom vi har lyckats få dit människor med behov att sms:a om allt, flera gånger om dagen, aldrig varit med om något liknande och precis till jul också. När vi försöker få igång rörspisen (som nyligen blivit kontrollerad och godkänd) i vårt nyrenoverade sovrum ryker det in , hela rummet blir rökfyllt, inte en gång men tre, så jag kan inte sova där, med mina känsliga luftrör. Ja det har hänt så mycket, men jag ska inte trötta ut er med allt. Men att propparna går i huset kanske beror på att huset är i behov av kärlek och omtanke, jag vet att det är så. Att knäna pajar så att jag måste ta det lugnt och vila kan ju också ses positivt, bättre att få ont i knäna än att "propparna" till hjärnan går sönder, tänker jag nu. När det känns riktigt skit, när man känner att nu skiter jag i alltihop, kan vara den stunden något förvandlas inom en och då kan mirakler ske. Och mitt i allt eländet fanns hjälpen där. I form av människor i vår närhet som hjälpte oss, grannar, vänner och barn, som sprang ut i mörkret med ficklampor och bytte proppar, som hjälpte oss att få upp slangarna ur brunnen, som åkte iväg och hjälpte oss att serva våra hyresgäster. Som byggde och fixade i ladan, som målade tvättstugan, som byggde förvaringshyllor till handdukarna, som hämtade isoleringsmaterial till huset, som hjälpte oss att flytta tunga möbler, som högg och pyntade julgranen, som städade och lagade julmat. Jag hade aldrig förväntat mig att få så mycket hjälp och jag är så oerhört tacksam. Och hoppas att jag lärt mig något av det som hänt. Att försöka att inte stressa, att lära mig skjuta upp saker till morgondagen, att vila mer, att lyssna mer på min kropp och underhålla den, vara mer rädd om mig. Att inte oroa mig i onödan. Att ha tillit till att allt kommer att gå väl. En underbart skön julafton blev det i år, i alla fall. Tack alla.
söndag 9 december 2018
Tellus
År 2018 hyser planeten Tellus, vår jord 7.6 miljarder människor .
De rikaste 3 miljarderna står för 85 % av koldioxidutsläppen. Klimatförändringarna har sedan länge visat sig på olika ställen på Jorden. I år har även vi i Sverige blivit drabbade om än lindrigare än hos många andra. Vi har fortfarande vatten i våra kranar, även om många brunnar har sinat på lansbygden efter den extremt torra sommaren. Bränderna härjade även här hos oss, själv fick jag ringa 112 för att anmäla en skogsbrand i somras, en av många som drabbade vårt land.
Det gör mig sorgsen att det är 15-åriga ungdomar som miljöstrejkar för att vi vuxna inte tar klimatförändringarna på tillräckligt stort allvar.
Den absolut viktigaste politiska frågan är klimatet och hur vi alla kan hjälpas åt att förhindra temperaturökningen. Det finns hur mycket bra information som helst, inte minst via Kunskapskanalen där de har haft många föreläsningar och på nätet.
Att sticka huvudet i sanden eller sopa problemen under mattan har vi inte tid att göra. Vi människor måste tänka framåt, för våra efterkommandes skull och ändra våra vanor just nu, fast det är svårt, enormt svårt för många. Men tyvärr måste vi alla dra vårt lilla strå till stacken och sluta förneka problemen vi står inför. Vi måste resa/flyga mindre - äta mindre kött - konsumera mindre. Det slit och släng samhälle som vi har haft för att gynna tillväxten - denna ständiga tillväxt, är inte hållbar. De flesta av oss vet innerst inne vad vi bör göra - men det händer inte mycket, för det är jobbigt att göra förändringar och så länge det inte förbjuds eller känns på allvar i plånboken så händer ingenting.
Många tänker tom jag måste passa på för snart så kan jag inte göra så här mer - "leva så här"....
Jag brukar få höra att jag är så optimistisk. Ja det är jag, för det mesta, men det innebär inte att jag inte ser problemen, och dessa problem som vi har går fortfarande att förändra, fastän det är i elfte timmen.
Men ingen annan kan förändra din framtid - bara du!
Eckhardt Tolle fick frågan om hur det skulle gå med klimatförändringarna och hans svar var mycket vist. Det beror på vad vi lyckas göra de närmsta åren, men han berättade också om planeten Tellus som är en egen "varelse" liksom du och jag. Om Jorden blir sjuk försöker den göra sig frisk, med eller utan oss. Jorden kommer att leva många många år till, men frågan är om mänskligheten på just denna planeten kommer att finnas kvar.
Jag önskar av hela mitt hjärta att du som läser detta vill dig själv väl, att du vill dina nära och kära väl, att du vill mänskligheten väl och Jorden och alla dess magiska och fantastiska djur, växter och insekter, små svampar och bakterier väl, för utan balansen i det ekologiska systemet riskerar även vi att försvinna.
Tiden är inne för upplysning, samverkan och mer kärlek till allt levande. Börja idag med din förändringsprocess. Vi kan alla hjälpas åt. Vi kan inte skylla på politiker, föräldrar eller någon annan över huvud taget. Vi har alla ett eget ansvar. Det är nu det gäller. Var tacksam över att just du kan göra skillnad!
Önskar dig allt gott och lycka till!
De rikaste 3 miljarderna står för 85 % av koldioxidutsläppen. Klimatförändringarna har sedan länge visat sig på olika ställen på Jorden. I år har även vi i Sverige blivit drabbade om än lindrigare än hos många andra. Vi har fortfarande vatten i våra kranar, även om många brunnar har sinat på lansbygden efter den extremt torra sommaren. Bränderna härjade även här hos oss, själv fick jag ringa 112 för att anmäla en skogsbrand i somras, en av många som drabbade vårt land.
Det gör mig sorgsen att det är 15-åriga ungdomar som miljöstrejkar för att vi vuxna inte tar klimatförändringarna på tillräckligt stort allvar.
Den absolut viktigaste politiska frågan är klimatet och hur vi alla kan hjälpas åt att förhindra temperaturökningen. Det finns hur mycket bra information som helst, inte minst via Kunskapskanalen där de har haft många föreläsningar och på nätet.
Att sticka huvudet i sanden eller sopa problemen under mattan har vi inte tid att göra. Vi människor måste tänka framåt, för våra efterkommandes skull och ändra våra vanor just nu, fast det är svårt, enormt svårt för många. Men tyvärr måste vi alla dra vårt lilla strå till stacken och sluta förneka problemen vi står inför. Vi måste resa/flyga mindre - äta mindre kött - konsumera mindre. Det slit och släng samhälle som vi har haft för att gynna tillväxten - denna ständiga tillväxt, är inte hållbar. De flesta av oss vet innerst inne vad vi bör göra - men det händer inte mycket, för det är jobbigt att göra förändringar och så länge det inte förbjuds eller känns på allvar i plånboken så händer ingenting.
Många tänker tom jag måste passa på för snart så kan jag inte göra så här mer - "leva så här"....
Jag brukar få höra att jag är så optimistisk. Ja det är jag, för det mesta, men det innebär inte att jag inte ser problemen, och dessa problem som vi har går fortfarande att förändra, fastän det är i elfte timmen.
Men ingen annan kan förändra din framtid - bara du!
Eckhardt Tolle fick frågan om hur det skulle gå med klimatförändringarna och hans svar var mycket vist. Det beror på vad vi lyckas göra de närmsta åren, men han berättade också om planeten Tellus som är en egen "varelse" liksom du och jag. Om Jorden blir sjuk försöker den göra sig frisk, med eller utan oss. Jorden kommer att leva många många år till, men frågan är om mänskligheten på just denna planeten kommer att finnas kvar.
Jag önskar av hela mitt hjärta att du som läser detta vill dig själv väl, att du vill dina nära och kära väl, att du vill mänskligheten väl och Jorden och alla dess magiska och fantastiska djur, växter och insekter, små svampar och bakterier väl, för utan balansen i det ekologiska systemet riskerar även vi att försvinna.
Tiden är inne för upplysning, samverkan och mer kärlek till allt levande. Börja idag med din förändringsprocess. Vi kan alla hjälpas åt. Vi kan inte skylla på politiker, föräldrar eller någon annan över huvud taget. Vi har alla ett eget ansvar. Det är nu det gäller. Var tacksam över att just du kan göra skillnad!
Önskar dig allt gott och lycka till!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)