Andlighet & prylar

Det här med andlighet och prylar!
Andligt liv = ett liv i asketism, renlevnad utan prylar.
Så kan det vara men absolut inte nödvändigt tänker jag.
Jag har ju förstås funderat mycket kring det här med andlighet, prylar och avhållsamhet från allt onödigt, downshifting m.m
Det här är vad jag kommit fram till. Eftersom allt som finns består av energi = ljus (enligt Mr Einstein) så betyder det att ALLT även prylar av alla de slag består av energi liksom vi själva gör.
Det betyder dock inte att vi behöver alla dessa ting, eller att de behöver oss. De kan göra oss lyckliga för en mycket kort stund men sällan mer än så. Vad är det då som är så bra med prylar och varför vill vi ha fler? Ett svar kan vara att vi på jakten efter oss själva samlar in vår själ i de prylar som vi hittar och som vi finner vara vackra, tilltalande eller får begär för.  När du har samlat ihop alla dessa ting som har en energi som du attraheras av och slutligen inser att du varken behöver eller önskar mer utan tvärtom önskar ge bort, sälja eller skänka dem till någon bättre behövande, då har de fullföljt sitt uppdrag. Ett uppdrag som handlar om att tillgodose en människas behov av kärlek, trygghet och lust. Att omge sig i ett hem med vackra ting kan få dig att trivas bättre i ditt hem och att lättare få sinnesro. Att ha färger i sitt hem eller i sina kläder som stärker din aura och dina behov av inkommande läkande energier, det är vad färger kan åstadkomma. Så att välja färger är viktigt för oss alla. När vi har kommit så långt i vår andliga utveckling att vi känner oss trygga med oss själva, genom att vi har jobbat med våra tillkortakommanden, eller åtminstone blivit medveten om dem, bearbetat våra rädslor en efter en och insett att livet är så mycket mer än att äga en massa ting, då kan vi göra som vi vill, det spelar inte så stor roll längre. Vi behöver inte tingen som statusmarkerare, för att visa andra vem vi är.

Loppis de Luxe / Stuff and Mind

Det ironiska resultatet av vårt flyttande och vår downshifting var att vi nu när vi köpt ännu ett hus även fått ett hav av nya prylar på vår lott. Min minimalistiska sambo som älskar att flytta och byta miljöer hade givetvis ett stort behov av att bli fri från diverse nya möbler och ting, så förslaget att ha en sommarloppis i snickeriet eller annexet som det kallades i våra gamla huspapper, föll väl in.
Sagt och gjort, skyltar tillverkades med "Loppis de luxe" och sattes upp. Det blev en succé, vi sålde bra, det var kul och vi fick träffa många trevliga människor. I augusti samma sommar beslöt vi oss för att starta ett gemensamt bolag och att fortsätta med det roliga. Vårt företag döptes till Stuff and Mind.
  Att köpa och sälja begagnade saker har alltid passat min filosofi. Det är wabisabi. Att ta tillvara, att vårda, att renovera, att älska, att bry sig om, att återskapa och värna om vår miljö, det är vad vi gör och älskar att göra. Men även att fortsätta att skriva när lusten faller på för min sambos del som den fantastiske skribent han är och för min del att hålla en och annan kurs. Vi lever ett enkelt liv, odlar våra grönsaker och njuter av friheten av att äga vår tid. Visst finns det dagar då vi är trötta på det här med prylar, men att få arbeta hemma, äga sin tid och träffa så trevliga människor överväger.
 
 

Fagerhult

Hej kära gamla blogg, varför glömde jag bort dig. Tänk vad kul det hade varit om jag skrivit ner allt som hänt under de sista fyra åren. Nu vet jag knappt var jag ska börja.
Idag sitter jag i Fagerhult i ett nytt hus. Alla hus har en historia och så även detta som byggdes 1892 och som en gång i tiden inrymde en lanthandel och två lägenheter.
  En morgon väcktes jag tidigt av min sambo som sa sig ha hittat det perfekta huset för en gemensam verksamhet, inte mer än dryga milen från vårt älskade torp. Klockan var endast åtta på morgonen när vi stod utanför huset, det småregnade och vi smög in på tomten för att se hur det kändes och hur tomten såg ut. Det lustiga var att vi hade tittat på grannhuset när det var till salu men då sneglade min sambo på det här huset och sa att han hellre ville ha det, men det var ju inte till salu. Nåja vi gick tillbaka till bilen men hann aldrig stänga dörren förrän ägaren till huset öppnade dörren och kallade på oss. Vi berättade att vi sett huset på hemmet och var intresserade men att vi inte ville störa så tidigt, utan att vi skulle prata med mäklaren och återkomma för en visning. Men ack nej den tyske mannen var envis och eftersom vi ändå var där så tyckte han att det passade alldeles utmärkt att visa runt trots våra protester. Han väckte den ännu ej uppstigna hustrun och visade oss runt. Det slutade med att mäklaren ringde upp och och sa att han fick avboka ett flertal visningar, det hade varit ett stort intresse av huset men frun i huset hade bestämt att det var vi som skulle ha det, till det pris som vi ville ge! Hon hade tagit reda på att jag var född i jungfruns tecken liksom hon och min sambo i kräftans tecken liksom hennes man, och eftersom de hade älskat sitt hus så mycket så kände hon att huset skulle passa oss.
  Till huset hörde ett uthus som hade inrymt ett gammalt snickeri, där man hade tillverkat rundstavar till gamla hatthyllor som förr fanns överallt. Med huset följde också alla deras möbler och ting.
  Innan vi tog farväl av herr och fru P i Emmaboda, berättade de att de hade laddat Espressomaskinen med bönor så det var bara att trycka på knappen när vi kom "hem", de satte sig i sin lilla Skoda och körde hem till lägenheten i Berlin. Och vi körde till vårt nya hem och tryckte på knappen och ett nytt liv började.