Fagerhult

Hej kära gamla blogg, varför glömde jag bort dig. Tänk vad kul det hade varit om jag skrivit ner allt som hänt under de sista fyra åren. Nu vet jag knappt var jag ska börja.
Idag sitter jag i Fagerhult i ett nytt hus. Alla hus har en historia och så även detta som byggdes 1892 och som en gång i tiden inrymde en lanthandel och två lägenheter.
  En morgon väcktes jag tidigt av min sambo som sa sig ha hittat det perfekta huset för en gemensam verksamhet, inte mer än dryga milen från vårt älskade torp. Klockan var endast åtta på morgonen när vi stod utanför huset, det småregnade och vi smög in på tomten för att se hur det kändes och hur tomten såg ut. Det lustiga var att vi hade tittat på grannhuset när det var till salu men då sneglade min sambo på det här huset och sa att han hellre ville ha det, men det var ju inte till salu. Nåja vi gick tillbaka till bilen men hann aldrig stänga dörren förrän ägaren till huset öppnade dörren och kallade på oss. Vi berättade att vi sett huset på hemmet och var intresserade men att vi inte ville störa så tidigt, utan att vi skulle prata med mäklaren och återkomma för en visning. Men ack nej den tyske mannen var envis och eftersom vi ändå var där så tyckte han att det passade alldeles utmärkt att visa runt trots våra protester. Han väckte den ännu ej uppstigna hustrun och visade oss runt. Det slutade med att mäklaren ringde upp och och sa att han fick avboka ett flertal visningar, det hade varit ett stort intresse av huset men frun i huset hade bestämt att det var vi som skulle ha det, till det pris som vi ville ge! Hon hade tagit reda på att jag var född i jungfruns tecken liksom hon och min sambo i kräftans tecken liksom hennes man, och eftersom de hade älskat sitt hus så mycket så kände hon att huset skulle passa oss.
  Till huset hörde ett uthus som hade inrymt ett gammalt snickeri, där man hade tillverkat rundstavar till gamla hatthyllor som förr fanns överallt. Med huset följde också alla deras möbler och ting.
  Innan vi tog farväl av herr och fru P i Emmaboda, berättade de att de hade laddat Espressomaskinen med bönor så det var bara att trycka på knappen när vi kom "hem", de satte sig i sin lilla Skoda och körde hem till lägenheten i Berlin. Och vi körde till vårt nya hem och tryckte på knappen och ett nytt liv började.