Trandagen

Idag är det stora våffeldagen, Marie bebådelsedag den 25 mars. Men att det också var trandagen visste jag inte, kanske för att jag är skåning och tranorna beger sig lite längre upp i Sverige. Vad är då trandagen ..jo den dagen som tranorna återvänder efter en lång vinter och kommer med godis och presenter till alla snälla barn, en tradition som har sina rötter tillbaka till 1500-talet. Idag hade jag turen att se sju stycken komma flygande. Det nasala ljudet med skorrande trumpetstötar och deras storlek gör dem lätta att känna igen. Med tacksamhet för att våren åter är här hälsar jag tranan välkommen och önskar alla en härlig vår.

Att leva är att vara i ständig förändring.

Att leva är att vara i förändring. Efter att i många år bott på ett och samma ställe på slätten på Österlen, har jag de senaste fyra åren flyttat runt. (Mycket). Min längtan efter skogen och efter "drömhuset" har funnits inom mig så länge jag kan minnas. Och efter att ha hittat mannen i mitt liv som kom från Småland och skogen blev det ett gemensamt sökande (på hemnet och med bilen)som tog fart. Vi har prövat olika sorters boende, lägenheter och hus av olika karaktärer, det gemensamma för de tre hus vi har ägt och bott i har dock varit att de varit faluröda och minst 100 år gamla, de har alla haft olika för och nackdelar. Det senaste utanför Nybro blev det mest avskilda och ligger väldigt långt ute i skogen. Vår enda granne flyttade för ett par månader sedan och nu har även vi dragit vidare från detta sagolika torp som vi hade en förhoppning om. Tron om att vi hittat "hem"infann sig i början. När vi flyttade dit sa jag...här ska jag bo..nu flyttar jag inte mer...Ack så fel jag hade.
Min första känsla som jag fick var att vi haft en otrolig tur som fick köpa det. Den andra känslan efter att ha bott där ett tag var att nu har min dröm blivit verklighet ..och nu då. Var det inte mer än så här. Vad gör vi nu?
Ja efter ytterligare en vinter ute i skogen så har vi bestämt oss för att pröva ett nytt alternativ.  Att bo i stan och ha ett torp i skogen. Så flyttlasset har gått till en lägenhet i ett mycket trevligt område byggt med känsla och tanke. Tvåvåninghus i vackra färger falurött, gult, grönt och grått liggande runt små gårdar. Här sopsorteras det och en stor varmkompost slukar våra matrester allt från kaffesumpen till potatisskalen. Egen ingång och naturen och skogen utanför, gångavstånd till mataffären och cykelavstånd till allt annat man kan behöva. Jag har aldrig trivts så bra i en lägenhet som jag gör här. Ja tänk att man kan ändra sig så. I över fyrtio år har jag sagt att jag inte kan bo i en lägenhet. För några månader sen hade jag inte kunnat. Men att saker och ting måste få mogna är ju inget nytt.
Människor söker hela tiden trygghet. Det har jag också gjort i hela mitt liv. Men trygghet är väldigt flyktigt att söka efter. Man får jaga i hela sin livstid, för den finns varken i hus, boende, jobb eller pengar. Efter att ha sökt den i hela mitt liv vet jag nu att tryggheten finns endast inom mig liksom lyckan. Det påminner mig faktiskt om att den insikten fick jag för flera år sedan. Då min längtan efter en husvagn var stark, den var symbolen för frihet och trygghet. Och redan innan jag köpte den fick jag insikten om att jag egentligen inte behövde en husvagn för den var bara en illusion. Frihet är också något man skapar inom sig liksom trygghet och lycka. Jag önskar att insikter inte var en färskvara som de är.
Min erfarenhet är att man oftast får gå igenom saker och ting flera gånger för att erfarenheterna och insikterna ska "fastna" i medvetandet.
Buddha lär ha sagt: Vi är vad vi tänker. Så om vi ska försöka förändra våra tankar, kan man ju börja med
affirmationen "Jag är trygg, jag är fri, jag är lycklig" "varje dag är en ny möjlighet".