Österlen och Småland

  Ja hur gick det då med livet? .....Vägen gick söderut, tillbaka till Österlen igen. Tillbaka till det kända ...lanskapet och människorna...Väl där när allt är välkänt runt om kring, infinner sig en skön känsla av trygghet och stabilitet. Huset vi hyrde låg med baksidan mot naturen en bäck porlade nedanför och i träden skuttade ekorrarna omkring. Ibland när man tittade ut fick man syn på ett och annat rådjur som passerade. Fåglarna kunde sitta på en gren utanför och titta rakt in på en. Innanför sprakade brasan och snön föll vit en kort period. Sen kom de små gnagarna in genom alla små öppningar både stora och små, möss och sorkar. Vet ni att sorkar är vegetarianer, ja det gör att dom är inte så lätta att fånga, dom tycks hitta den föda de behöver, eller så är de så intelligenta, att de undviker allt som heter råttfällor, även om den är gillrad med de godaste man kan komma på. Det blev flera sömnlösa nätter och tiden innan de lämnade huset kändes lång.
  Mitt i allt detta nya, men gamla livet, dök det upp, TORPET i skogen. Efter tre månader i Skåne blev det ett nytt husköp i Småland igen. En vinterdag i Januari åkte vi dit tittade för första gången på det invändigt, tittade på varandra med förväntansfulla ögon och så skrev vi på det färdigskrivna kontraktet som mäklaren, haft med sig.
  Ja så var vi då med torp igen, den här gången med el, egen mark med äng och skog. Och en sjö så nära att man kan gå dit. En båt följde med i köpet och en hel del annat också ...som vi inte behövde.
  Visionen om det enkla livet nära naturen är nog omöjlig att få bort ifrån våra sinnen, den pockar på som en ständigt återkommande dröm. Lyckan av att hämta sitt vatten ute i brunnen, att kunna med handkraft få upp sitt eget vatten ur jorden, att gå omkring i skogen och se ut vilka träd som ska fällas till vintern för kommande vinters värme. Att kunna gå omkring i naturens skafferi och plocka blåbär, lingon, hallon och hjortron alldeles gratis. På vägen hem finna de gulaste kantarellerna att torka eller steka i smör. Att få möjlighet att odla egen frukt, och peta frön i jorden från de godaste sorterna av sallad och squash, och andra goda grönsaker som aldrig finns att köpa i affären. Där dessutom alla vitaminer och mineraler finns kvar eftersom marken aldrig varit konstgödslad eller besprutad.
  Är  vi torpromantiker???
Ja på ett sätt är vi nog det, men samtidigt väl medvetna om det hårda livet som man levde här förr. Och även medvetna om vad som krävs av oss själva, för att få njuta av det "enkla livet". Men för oss är det livsglädje att få hämta vatten, odla hugga ved och vara nära naturen, vi kan inte vara utan den närheten.     Den får oss att stanna upp i nuet och vara närvarande i det som sker, och den får oss att känna och förstå sambanden med allt som lever och att glädjas av det som sker i det lilla.
  Till torpet åker vi numera så ofta vi kan och visionen om det enkla livet fortsätter......

Det finns ett liv innanför livet!

Det finns ett liv innanför livet, ja just så är det. Jag ligger vaken och tankarna kommer till mig. Jag tänker redan tillbaka på livet här i Småland där jag bott i nästan exakt fyra år, fastän jag inte flyttat härifrån än.
Om några dagar går första flyttlasset tillbaka till Österlen. Jag har hela tiden sett det som en tillbaka flytt. Men inser att det är en flytt framåt.
  För många år sedan, närmare bestämt för så där en sex år sedan, då jag precis hade separerat och satt ensam i min nya bostad ute på landet, och funderade över mitt liv och på vad jag ville göra med resten, blev det en hel del skrivet. Jag skrev bland annat ned en rad, med endast tre ord, över vad jag önskade med mitt liv, satte igång skrivaren och laminerade den lilla lappen, som följt med mig sedan dess...på den stod det med kursiv stil måla, skriv, lev.   
Det märkliga är att under den här tiden i Småland har jag hela tiden tänkt och funderat på vad jag ska göra med mitt liv. Jag har trott att jag har befunnit mig i en "mitt i livet kris" och ständigt sökt efter livets mening.
Vad är min identitet? vad vill jag göra? vad ska jag jobba med? Hur vill jag ha mitt liv? gång på gång har jag försökt att formulera mina känslor och försökt hitta ord på dem, och med förnuftets hjälp få fram en framkomlig väg, ett yrke, ett facit på livet och framtiden. Jag har smidit en hel stab av affärsplaner och haft mängder av bra ideér, tittat och letat efter mängder av hus, där dessa affärsideér skulle kunna förverkligas och vad har det lett till, vad har hänt? Ingenting, skulle jag spontant kunna säga. Absolut ingenting. Men så är det inte. ....Så i morse vaknade jag klockan fyra, nu var det snart dax att flytta igen. Vi har flyttat omkring mycket, varit rastlösa och sökt efter det där "huset"som skulle vara svaret på gåtan. Vad var det då som hände, jo under tiden som vi flyttade omkring till nya hus och platser levde jag precis efter mina önskningar, men jag såg det inte. Jag önskade måla, skriva, leva och det är precis det jag har gjort. Målat hus, väggar, fönster, möbler, tavlor, mandala-målningar, skrivit mängder av dikter m.m levt ...ja på alla sätt och vis, jag har ägt min tid, vandrat i skogen, plockat bär och svamp, umgåtts med barnen då och då, lagat mat, hämtat ved, skapat trädgårdar, studerat djur och natur, vilat, mediterat och tänkt. Livets mening måste helt enkelt vara enkel - att leva här och nu. Livet är ju det som händer under tiden som vi planerar det. Jag ser fram emot fortsättningen och försöker att fortsätta på den redan inslagna vägen. Att dag för dag, år efter annat inrikta mig på att göra det jag tycker om att göra....nämligen måla,skriva och leva. Det finns ett liv innanför livet som gör att vi styr båten i hamn även om vi inte alltid är medvetna om att vi gör det vi ska göra. Det här skrev jag för exakt ett år sedan, nu väljer jag att publicera det och fortsättning följer.......