Tro, Hopp & Kärlek kan utlösa stress!

"Livet är stressigt och då behöver man stanna upp"
Ja den frasen har man läst och tänkt många gånger. Men frågan är hur gör man det. Ja det är klart att man kan gå en meditationskurs, eller bara ta någon dags ledighet eller mer, men hur ofta hjälper det. Jag har själv gett mig iväg på många kurser, och lett många själv, och säger inte att det är fel tvärtom, det berikar en på många sätt, men det är inte alltid så lätt att hitta lösningen på livets problem. Ett av människans största problem och farligaste idag är stressen. Och det som många erbjuder idag, är att gå kurser i stresshantering, och det är bra, men jag reagerar på när man börjar prata om att stresshantering och meditation kan öka ens effektivitet, i hemmet och på jobbet. Även jag gick för många år sedan en kurs i personlig effektivitet. Ja jag vet inte om det jag säger är verifierat, men jag tror mig veta att många av dessa kvinnor, som går på de här kurserna, tillhör de som redan är väldigt effektiva, och vill bli ännu mera effektiva, och tror att om de blir lite effektivare, så ska livet bli lite enklare och mindre stressigt-----BULLSHIT!!!

 Många kvinnor skulle bli väldigt mycket effektivare, definitivt få bättre livskvalitet av att sluta upp med att vara så förbaskat effektiva och duktiga och högpresterande. Det är sorgligt att ha upptäckt att vi duktiga kvinnor gräver vår egen grav. Fler och fler får hjärtsvikt, stroke och många andra stressrelaterade sjukdomar och många går en alldeles för tidig död till mötes. Läste nyligen en artikel i senaste numret av tidningen Hälsa om en kvinna som drabbats av en sjukdom, som jag aldrig hört talas om, "ME"en neurologisk sjukdom som ger influensaliknande kraftlöshet....att stress är en av ingredienserna, om inte huvudorsaken till att denna hemska sjukdom utlöstes, är det inget tvivel om (åtminstone från min sida). Jag känner mig redo för en lång föreläsning så för er som inte orkar läsa vidare....ta det lugnt ni behöver inte göra det nu, läs det här en annan dag eller strunta i det, det är okej, du är bra ändå, precis som du är. Du behöver inte göra allt och hinna allt!!

Själv är jag född med, eller har förvärvat, ett bra ordningssinne, jag är samvetsgrann, noga, ambitiös, effektiv, envis m.m.... ja, jag tror redan att flera av er känner igen er i de här egenskaperna, och ni liksom jag har kanske sett på de här egenskaperna med viss stolthet och positivism, kanske just för att det är dessa egenskaper som har gjort att ni fått uppmärksamhet och beröm..eller hur? Och hur många har inte haft dåligt samvete för att ni inte gör eller hinner allt ni skulle vilja och önska?
  Fram till i dag har jag stressat...mer eller mindre och tänkte att nu eftersom insikten har kommit tillbaka och jag känner en stark klarhet, och för att jag inte ska tappa den, så bör jag och vill jag skriva ner den här och nu...
  Min skilsmässa var en otrolig stressfaktor, min nya förälskelse likaså, byten av jobb, arbetslöshet och många flyttar, att inte ha hittat sin livsuppgift...Ack. ack.. ack...., ja det finns så otroligt mycket som kan stressa oss och göra oss sjuka och även jag drabbades av olika former av stressrelaterade sådana krämpor.
  Idag är jag på bättringsvägen från mina fysiska krämpor, och de senaste dygnens vinterkräksjuka. Men  oj vad bra att jag blev sjuk, fick ont m.m och möjlighet att fundera och ta tag i det hela, att ha tagit det så här lugnt som jag har gjort de sista tre dygnen har verkligen gjort mig gott. Tänk att jag behövde rensa ut lite extra och inte orka någonting över huvud taget och jag har faktiskt inte gjort ett skvatt, vad bra att jag fick den här vinterkräksjukan, senaste tidens stress, hade givetvis satt ner mitt immunförsvar.

För  drygt sex år sedan några månader innan jag träffade min nuvarande man, var jag inne i en depression som kulminerade och vände av att jag läste några ord om "hoppet". Alla har väl sett symbolen för tro, hopp och kärlek (kors, ankare, hjärta). Och att det är de symbolerna som är viktigast i livet. Ja det kan kanske inte förnekas, att har vi en tro på något så gör det livet lite enklare, och har vi kärlek likaså, och hoppet om att hitta en tro och en kärlek, en trygghet och en mening med livet gör allting så mycket bättre och lättare... . Det var djupt rotat i mig. Men gör vi livet till en kamp för att uppnå allt, för att det ska bli perfekt så snabbt som möjligt då lyckas vi inte uppnå något, istället blir vi stressade och riskerar att förlora allt.
   De få orden skrivna på en liten papperslapp uppsatta med nålar på en vägg hjälpte mig den gången ur min kris och min depression ; hoppet hade lämnat honom, och "det var en frihet att inte behöva hoppas längre". Jag har ofta tänkt på hur det hjälpte mig den gången och har naturligtvis "hoppats" på att den insikten och räddningen, jag fick den gången, skulle hjälpa mig igen. Allting har ju två sidor även hoppet. Det är skönt att kunna leva på hoppet, det sägs ju också att hoppet är det sista som lämnar människan, så på något vis är vi itutade att vi måste hoppas, dessutom anses det varken "fint" eller bra att ge upp, ingen vill visa sig svag och sårbar, så man kämpar på, så in i Norden, in i det sista och är så jäkla duktig, men det var när jag gav upp och förlorade hoppet som jag fick min insikt; min frihet från negativa krav, bojor, och rädslor, att ge upp blev oerhört positivt!. Och idag ...idag kom samma känsla över mig igen och jag upptäckte att jag kände mig lycklig.   Rädslan, för att lämna ut mitt privata och min anonymitet har mildrats.  För om jag kan hjälpa någon genom att beskriva och klä mina rädslor och insikter i ord,  gör det mig mer tillfredställd och lycklig. Då har jag hittat en mening.....

Downshifting

En rastlös själ söker sin tillflykt i naturen, där man kan vara nära livet och dess storhet, där man finner ro att i enkelheten söka sig själv och känna sammanhangen med allt som existerar.

Vi var tvungna att testa, jag sade upp mig från min fasta tjänst på Österlen, sålde och bytte bort saker;   .... Downshifting heter det visst på engelska, på svenska finns det inget ord för det än vad jag vet, men det kommer kanske. Att rensa i röran enligt Feng Shui, att göra sig av med ting man är fäst vid, att flytta ut på ett torp mitt i vintern, utan fast inkomst är nog ganska korkat eller oklokt, dumdristigt, vansinnigt eller helt enkelt väldigt ovanligt, milt uttryckt. Lägg därtill att det inte finns indraget vatten, ingen toalett eller dusch.....det kan väl bara två tokstollar som jag och min sambo lockas av. I morse var det tolv minusgrader (ute) och när jag gick ut till brunnen för att hämta två hinkar vatten hör jag en glad stämma från utedasset, där sitter min sambo och hojtar med dörren öppen - tänk att det kan vara så skönt att sitta här mitt i vintern :) 

Renoveringen av torpet går sakta framåt... renovering och renovering; vi målar och tapetserar, sätter upp pärlspont, bygger nytt vaskskåp i köket, en ny liten vägg har vi förstås byggt, men annars handlar det mest om försköning och att ta tillvara på enkelheten.

Vi är väldigt rädda för att modernisera, att det som vi har upplevt som skönt och befriande ska gå förlorat, att hämta sitt eget vatten i brunnen, som du pumpar upp med handkraft och bär in, innebär att du alltid kan få vatten i huset även om strömmen går, du inser samtidigt att du kan klara dig på väldigt få liter vatten per dag. Att på vintern fälla sina egna träd, för att få ved att elda med i vedspis och kakelugnar är också en härlig känsla, då man vet hur mycket arbete som ligger bakom. 

Den här fantastiska känslan som jag knappt kan finna ord för, hur allting existerar, ej ensamt men tillsammans för något eller någon. Känslan av sammanhang föder vördnad och tacksamhet. 

Jag känner tacksamhet för att vi har möjlighet att odla våra egna grönsaker,

 att vi har egna träd som ger oss ved, 

att vi ser årstidens växlingar utanför våra fönster,

att fåglarna börjar trivas med att ha oss här,

att idag fått ställa ut mina mandalamålningar tillsammans med en grupp fantastiska konstnärer i trakten,

att ha fått omtänksamma "grannar"( fem km fågelvägen) som kommer med flyttgröt och ställer upp när man behöver hjälp tack Ing-Marie och Göran!!! ( som tycker vi är modiga )

Jag känner tacksamhet för att få bo i ett äkta gammalt timmerhus med dörrar från sjuttonhundratalet och fönster från mitten av artonhundra, de kommer att överleva mig, till skillnad från dagens hus byggt av moderna material och dåligt virke från stressade träd.

Jag känner tacksamhet över att få dela min verklighet med en man som jag älskar och som är lika tokig som jag, som jag kan vara absolut den jag är med, jag kan vara själv i  gemenskapen med en annan människa och det är en stor gåva.

Jag känner tacksamhet över att mina barn och barnbarn och min sambos barn är de de är, så olika alla.

Jag känner tacksamhet över alla människor som jag möt på min väg, de flesta underbara på många sätt, de som har varit och är lite mindre underbara, ja vad ska man säga, ni har också fastnat och de flesta (säkert alla, förstås) har lärt mig väldigt mycket. Tack!