Jag njuter av din skönhet varje gång jag dig ser, och vet att du nästa år kanske inte står där du stod i år.
Jag förundras över naturens nycker och av livet som i sin enkelhet rymmer så mycket.
Idag har jag tänkt att det finns en hel rymd mellan ordet klokhet och vishet. Tidigare tänkte jag att när man är tillräckligt klok av kunskap och erfarenheter blir man vis och kanske är det så. Men idag tänkte jag att vis är man först när man inte längre tror på några sanningar, eftersom de förändras hela tiden och när man förstår att allt har flera sidor, båda positiva och negativa, vilket gör det svårare att göra val. Hur jag än vänder och vrider på saker och ting, ser jag allt från flera håll, och har därmed fått svårare och svårare för att välja. Jag bestämmer mig härmed för att kasta mig ut och göra som krolliljan. Vilket för med sig att varken jag eller du vet var jag befinner mig nästa år. Livet går mot sin fullbordan.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar