Samtalet

Upptäckte att jag inte skrivit något här på över ett år.
Hur var då mitt 2019. Jo det började med att min mor dog den 12:e Januari, mitt i vår stora flytt till Hässle. Nu var vi föräldralösa båda två. Året innan 2018 dog min svärfar, ett år fyllt av sorg och bekymmer, stora beslut och en fasansfull flytt, den största vi någonsin gjort. 2019 blev året då mor dog, ytterligare ett år av stor sorg och saknad. Jag pratade med mor varje dag, på slutet flera gånger om dagen. Nu är telefonen tyst.
  En natt några dagar efter mors bortgång, vaknade jag mitt i natten, klockan var ett och min mobil ringde, det var mor - Hej det är mor, ville bara ringa och berätta hur allt gått, det har gått bra och hon babblade på som vanligt. - jag har hamnat i någon sorts "karantän", ja jag är på en plats där de tar hand om mig och så får jag tid och återhämta mig efter min sista tid som sjuk, och fundera på det som har varit, innan jag kan gå vidare, men det är bara bra, jag har inte ont någonstans. Vi har bara fått 5 minuter för att ringa dig. -Vi frågade jag. - Ja det finns en till här som vill prata med dig. Det var farbror Nils, som jag verkligen hade tyckt mycket om. Farbror Nils dog för 26 år sedan då jag låg på BB och fick min dotter. Äntligen fick vi prata, att höra hans röst efter alla dessa år kändes fantastiskt, vi fick två minuter, mor hade tagit de tre, och så var samtalet över. Men herre Gud ringa och väcka mig klockan ett på natten, jag tände sänglampan, där låg jag i mitt gamla rum i min mors tomma lägenhet och klockan var tre på natten, jag var klarvaken efter samtalet. Mobilen låg på sängbordet.
För mig var det ingen dröm, det var så verkligt, mobilen ringde jag hörde den och jag mindes allt de sagt, fast jag behövde inte ens en mobil för att prata med dem.
  Min mor ville inte riktigt tro på att det fanns ett liv efter döden, fast hon vid några tillfällen under sitt liv blev rejält tveksam. En av gångerna var när hennes vännina var sjuk och hade fått flytta in på "hemmet". Mor hade varit och besökt henne flera gånger, trots att hon själv inte var så kry. Så var jag nere i Simrishamn och hälsade på min mor och frågade, hur det stod till med hennes väninna. - Jo hon har dött, sa mor, nämen käre Gud vad säger jag, rättade hon sig meddetsamma, nej hon lever, men det är inte bra. Natten efter att mor råkat säga att hennes väninna var död, drömmer hon att väninnan kommer till henne och säger att hon gått bort och att nu behöver hon inte komma och hälsa på mer. Och mor ringer några dagar senare och berättar om sin dröm och säger till mig att du "Lena" du har kanske rätt, för hon hade träffat väninnans man på stan som berättat att hennes väninna gått bort natten då hon kommit till henne med meddelandet.