I am back

Min älskade blogg....
I am back!
Ja så var jag här igen, en sån längtan att få börja skriva igen....för min egen skull och för er skull, älskar att på ett enkelt sätt (wabisabi :)) få dela med mig av det jag tänker och upplever.
Så roligt det känns att läsa texterna och minnas tillbaka och roat dra på mungiporna åt sig själv och det man en gång skrev.

I går den 11/11 var det 12 år sedan min man och jag blev ett par. Jag känner en enorm tacksamhet över allt vi upplevt tillsammans, både för det som varit bra och det som varit mindre bra. Ja då undrar ni förstås vad är det som varit mindre bra. Ingenting egentligen, för det som varit mindre bra då, har visat sig bli jäkligt bra sen, som det här med alla våra flyttar. Jag har haft ett stort motstånd över fenomenet flytt, att packa ihopa alla sina älskade saker, alla mina bra-att-ha saker, mina minnen, målningar m.m är jobbigt, för jag har för många, och jag vill ha kontroll, dvs veta till 99 % i vilken låda de ligger i. Dessutom efter nedpackning som förstås är krävande, ska de förflyttas och packas upp, eller förvaras någonstans tills de behövs igen.
  Nu är det dags igen!
  Vårt älskade hus Rosenlund är sålt, till människor som kommer att älska det lika mycket som vi eller mer. Efter att i ett halvår, vänt och vridit på om vi ska "ta över" min mans släktgård, som ligger  endast några kilometer från där vi nu bor, har vi kommit fram till att det är det rätta. Men det har varit ett svårt beslut. Nu när det är taget, känns det på ett sätt konstigt att det var så svårt. Men när man trivs och älskar det man har, är det kanske inte så svårt att förstå, att det är svårt att lämna det. ......Men varför lämnar man något man älskar, tänker ni förstås. Ja svaret är givetvis att man kan älska mer än en, eller ett som i det här fallet. Ett hus, en gård, en äng, en skog. Men man får gå igenom en sorgeprocess varje gång man lämnar något, men det blir som regel lättare för varje gång. Det som är svårt denna gång är att vi med vår verksamhet, dragit på oss för mycket materiella ting i form av möbler & prylar. Men det är kul att ha rea, att möta många trevliga människor, som blir glada över att göra ett fynd! Att rensa i röran att göra sig av med saker och ting, jobbigt men ack så härligt och befriande. Och det går bättre och lättare än vad jag i mina tankar har trott, och oroat mig för, som vanligt, man borde ha lärt sig vid det här laget, att gå och oroa sig i förväg är ett stort slöseri på TID.
  Nu ser jag fram emot, en ny början, ett nytt liv, på en ny plats, som är så gammal och ändå välkänd på samma gång. Att ta över en släktgård skulle kunna vara svårt och belastat med så många krav, men jag känner inga krav. Jag känner glädje och lust varje gång jag är där. Men framför allt känner jag att jag har kommit hem. 🙏💖